Match
17 - 2
SVEAB Arena
11 december 2013
18:30
Referat
Referat: SHC - USK/KHC
Med senaste matchen i färskt minne, då de två ytterst barska herrarna konstaterade sen ankomst för dottern och undertecknad fanns bara ett mål för dagen.
Resultatet från den kommande matchen eller hur spelet skulle se ut kändes helt oväsentligt jämfört med huvuduppdraget för aftonen.
Att komma i tid!
En uppgift som får Palestinafrågan att kännas som ett sandlådebråk i jämförelse..
Med andan inte bara i halsen, utan ända ner i knäskålarna susar man in genom ytterdörren klockan 17.18. En blick på uret gör att man hastigt hamnar i hyperactive-mode och närmast leviterar omkring i huset samtidigt som kläder kastas av och dras på i en hastighet som får Stålmannen att grina av avund.
17.20 hälls en yoghurt ner i strupen och sekunderna senare ligger det clementinskal på diskbänken medan innehållet börjat sin färd ner, strax efter yoghurt-lasset.
Nelly insåg allvaret och när undertecknad pressade ner andra halvan av clementinen svischade hon omkring i huset och vips så stod två fullt påklädda människor redo att ta sig ner mot Vallen.
Exakt klockan 17.29 gled vi, med en puls värdig en kolibri, elegant och avslappnat förbi de två barska medan vi styrde kosan mot det hockeydoftande förrådet.
Väl på plats i omklädningsrummet kunde jag konstatera att det kändes väldigt skönt att jag efter förra matchens tinnitustillvaro nu klokt nog försett mig med hörselkåpor.
Otroligt effektiva var dom dessutom för i den normalt sett decibelberikade miljön rådde en ytterst lugn tillvaro.
”Det här ska jag komma ihåg”, tänkte jag för mig själv när jag med översmart min smålog och knackade på hörselkåporna. Döm då om min förvåning när jag inser att det är öronen jag petar på och att det faktiskt är det verkliga ljudet som jag hör. Det råder otroligt nog – trot eller ej – en ytterst lugn tillvaro i rummet!
Inte särskilt mycket tjoande eller pladdrande alls. Kanske berodde det på att det den här gången faktiskt fanns ett eluttag i rummet eller kunde det möjligtvis vara så att Stefan delat ut lugnande medicin inför matchen? Eller var det möjligtvis så att det märktes att Kajsa och Disa saknades?
Nåväl, oavsett vad så trippade den ljuddämpade skaran ut för uppvärmning medan ledarna ägnade sig åt det som ledare ska ägna sig åt. Laguppställning och – inte minst – införskaffande av kaffe och delicatoboll. Det förstnämnda var i princip klart där laget formerades via målvakt, tre backar, två centrar och fyra forwards. Det sistnämnda gick lite trögare, men efter en viss väntan serverades en rejäl kopp kaffe av styrkan ”tuggbart” som fick sköljas ner med en färsk delicatoboll.
Med kvarten kvar satt alla – som traditionen numera bjuder – helt ombytta och klara medan Stefan drog igenom laget under ett för aftonen klart blekt jubel..
Han visade dessutom prov på mäktiga talanger i korsordsskapande där ett antal ledord slutligen bildade ordet FOKUS, som var det viktigaste inför matchen.
Väl ute på isen vet ni numera hur det brukar vara. En sisådär uppvärmning blir något bättre efter lite skarpa maningar från tränarna. Därefter dags att köra ramsan runt Magda. Den här gången fjärrackompanjerat av Maja, som skrek från avbytarbåset medan hon fick hjälp med skridskorna.
Matchen blåstes igång och av uppmaningen om att ”vara med från början och inte släppa in första målet” syntes absolut inget, för bara halvminuten in kunde gästerna pricka in ledningsmålet bakom ett stillastående SHC-försvar.
Nåväl, precis som under tidigare tillställningar blev målet ett rejält wake up call för hemmalaget, som började jobba sig upp i banan och när man väl lyckats kvittera så rullade det på. För aftonen rullade det på ovanligt bra dessutom, för SHC-tjejerna visade upp ett ytterst effektivt anfallsspel där man lyckades överlista USK/Kista-försvaret gång efter annan och utan att någon egentligen förstod hur det gick till så skrevs paussiffrorna till 11-1. Detta trots fint spel av gästernas ordinarie och vikarierande burväktare.
Sollentunatjejerna blixtrade till med några riktigt fina anfallskombinationer och härliga kontringar, men spelade fortsatt lite väl slappt runt eget mål. Men när så behövdes så agerade sista utposten stabilt mellan stolparna.
I båset fick tjejerna höra att man fortfarande var alldeles för snälla framför eget mål. Att man måste lära sig att ligga nära motståndarna och störa mer med klubborna. Något som man får nöta vidare på framöver.
Andra perioden blev spelmässigt något sämre, men då och då glimtade man till och vi fick se några riktigt läckra överlämningar som skapade rejält kaos i motståndarförsvaret. Då och då hittade man dessutom rätt med skotten och pangade in ytterligare sex mål. Sista målet i matchen stod dock USK/Kista för när man fastställde slutresultatet 17-2 och drog ner kanske matchens högsta jubel från publiken.
Vid det laget hade decibelnivån bland SHC-tjejerna sakta men säkert stigit till någorlunda normala öronpåfrestande nivåer och efter matchen var det åtminstone lite mer surr i omklädningsrummet än tidigare och dagen till ära hurrades det rejält för att fira segern.
Väldigt rejält.
Inte mindre än 17 (!) hurra-rop hördes och när ekot väl lagt sig kom gästerna in och bjöd på fantastiskt fina morotskakor. Ett minst sagt uppskattat inslag.
Själv avböjde jag dock en kaka och tänkte att delicatobollen fick räcka som middag. Dessutom hade jag fullt upp med att känna mig nöjd och tillfreds över något annat.
Jodå, lite tillfreds med resultatet.
Och visst, en smula tillfreds med spelet.
Men framför allt kände jag mig fulländat nöjd med det viktigaste av allt.
Att vi kom i tid! :o)
Vid båsdörr och tangenter:
Tommy Nordin
Spelarstatistik
Utespelare
| Namn |
M |
P |
|
Alice Johansson |
1 |
0 |
|
Alma Lindqvist |
1 |
0 |
|
Andrea Väätänen |
1 |
0 |
|
Ellen Granath |
1 |
0 |
|
Filippa Anger |
1 |
0 |
|
Josefin Jobs |
1 |
0 |
|
Magda Sandgren |
1 |
0 |
|
Maja Andersson |
1 |
0 |
|
Michelle Chmil |
1 |
0 |
|
Nelly Nordin |
1 |
0 |
M Spelade matcher
P Poäng
